Vissa saker...

...får en att släppa allt, och bara låta tårarna rinna. Ja, vissa kallar det fulgråt. Kalla det vad man vill, men Mamman ägnade sig åt just denna ofrivilliga aktivitet en liten stund, ikväll. Det lixom bara händer, eller egentligen vet man ju att det skall hända, för man har ju lärt känna sig själv nu, vid detta laget. Det händer lixom varje gång, det dyker upp. Men vad gör det, inget att skämmas för. Sällskapet i soffan står så bra för den biten. Dom kan till o med skälla på Mamman. Som att hon skulle kunna ro för det.

Dom där speciella sakerna, som visas på Tv:n. Kan vara en vunnen match i vilken sport som helst. Till saken hör att det finns inte många på denna runda planet, som är så ointresserade av sport, som just Mamman. Räcker med 2 sek sappning och dom råkar vinna. FULGRÅT! Dom blir ju så glada...

Skulle kunna sitta här hela natten, och rabbla upp saker, som framkallar fulgråten, men jag skall göra pinan kort, och istället berätta vad för fantastiskt, som framkallade den ikväll.

Det var en förlossning, kan för övrigt frossa i just detta ämnet, och det är lika fantastiskt varje gång. Denna gången var det en relativt ung pappa, som satte igång det sköra Mammahjärtat och gjorde tröjan alldeles blöt. När han hade klappat, smekt, pussat, klappat lite till, masserat, stukit medhårs, kramat och funnits till hand under själva värkarbetet,så fick han till slut sin belöning. Hans fru var inte längre en gravid kvinna, utan hade förvandlats till det välsignade tillståndet, MAMMA. Den nyblivna pappan skakade av glädje, han fulgrät floder och kunde knappt prata. LYCKA! Så att det gick rakt ut genom Tvrutan, som en katapullt direkt in i Mammans fulgråtsknapp. HUUUUUUUuuuuu!!!

Fulgråter du framför Tv:n?